...par dagar sedan jag skrev här. Det har redan gått tre dagar i denna den första arbetsveckan efter julledigheten. Första dagen var ett rikigt mörker. Jag sov inte just ett dugg. Jag tog 6:00-bussen. jag var så trött hela förmiddagen, när jag försökte sätta mig in i allt möjligt. Men när jag kom hem var jag desta piggare, jag bakade limpor, sk Hurtbulle och jag gjorde den där treveckors-salladen. Kände mig i form. Morgonen efter var jag förkyld. Kändes som om jag svalt ett sandpapper. Men jag tog tidiga bussen då med. Den dagen var det bara att sätta fart på våra årsredovisningar och verksamhetsplaner. Allt ska liksom ske samtidigt också. Vi i vår lilla grupp var mycket effektiva som omväxling, så redan under gårdagen kände jag att jag hade kontroll över årsredovisningen. JAg var kvar till 19:00 och blev hämtad av maken, som hade skjussat en av döttrarna till en aktivitet med lanskapslaget i handboll, de var en slags uppvärminig inför SM i helgen. Vi åkte hem tillsammans. I mrose var det meninge att jag skulle ringa sonen i Tailand, vilket jag också gjorde men jag fick inget svar. Därför hann jag med 6:00-bussen i morse med. På jobbet sen fick jag sma av sonen och jag ringde då istället, det var nåogn räkning. Nu är jag trött men ska en film på TV om Lars Winnerbäck. Synd att min dotter inte kan se den, det är hennes stora favorit, men hon har tentamen just nu, men kan ha börjat bli färdig. Salstentan började konstigt nog kl 16:00 och de får hålla på till 22:00. Jag har tänkt på henne varenda minut. Hon som har pluggat hela tiden hon var hemma och fortsatt när hon kom tilbaka till norr. Hon skulle ringa när det var klart. God afton//E