..här det varit denna. I fredags slutade jag vid 14-tiden för att ta bussen hem. Maken hämtade mig på staionen och vi åkte och handlade mat åt katterna. Vi packade lite raskt och kom iväg vid 17-tiden. Dottern som var uttagen i lanskapslaget var redan hämtad med buss. Både tjej och killaget årte tillsammans. Bara två togs upp i vår hemstad. Det var dottern och en kompis från hennes lag. De flesta tjejer var från vårt lanskaps främsta klubb. Vi som åkte bil efteråt, var jag, maken vår andra dotter ochhennes kompis. När vi hade några mi kvar kom sms från den andra lagkamratens mamma att vår dotter hade gjort sitt första mål. Vi kunde inte komma till den första matchen. Väl framme vid hotellet så checkade vi in och åkte direkt till arenan. Vårt lag spelade inte mer den dagen men vi tittade på killaran och träffade bekanta, från adnra landsändar. Och dottern förståss och de andra föräldrarna från hemma laget. Vi åkkte till hotellet, köpte med lite ätvart och somnade. Dagen efter var det snabbt tilll arenan. Där var det matcher och håll i gång. Tjejerna slutade dagen med att ta sig vidare till kvartsfinal. På kvällen gick vi ut och åt tillsammanns med de andra föräldrarna från hemmakluben. Det var trevlig att äta på stadshotellet i Katrineholm. På morgen var det match titidgit för våra. De tog sig till semifinal. Jätteroligt. vår dotter hade fått spela en hel del och även gjort en del mål DEn andra tjejen från hemmaklubben var mycket duktig hon med. Semifinalen var det mest spännande jag sett i mitt liv. Mot Skåne. De tog över spelet helt och vi låg under med många mål. Men de hämtade upp sig och vann slutligen. När min dotter var på planen kunde jag inte titta. MEst var det för att det vara så tuffa tag, jag var rädd att hon skulle göra illa sig, men det var också mycket spännande. När slutsignalen gick började jag gråta för det var aså jätteroligt och rörande. Grabbarna från vår region hade förorat, de tog sig till B-final men åkte ut. Därför stod de blnad publken och hejade och skrek tillsammans med alla andra som höll på oss. Ledare, föräldra och andra. När slutsignalen gick rusade alla tjejerna in på planen och krama omvarandara och sprang runt i ring hoppandes.Då rusade killaget in och kramdes och dansade dom med. Då grät den snart 50-årig mamman till en av de deltagande i laget. Men sen när det var finla var förväntingnarna stora av både klacken och tjejerna. De skulle möta Stockholm. Det gick åt skogen redan från början, de var så överlägsna fast våra kämpade hårt och tappert. Vårat kära lag förlorade. Men det gör ingetting. Det var en prestation av dem att ta sig hela vägen till final. Dottern var glad och det tror jag hela laget var. Hem kom vi inte förrän sent på kvällen. Det är sådana här händelser man måste samla på sig, som sagt nu när man snart är femtio. God natt//E