...torsdag. Jag har itne varit i mitt hem på en vecka. Det känns som det i alla fall. Mina dagar räkans bara i helger. Eftersom jag sitter på den där j-ä bussen 10 timmar i veckan. Det blir 40 timmar per månad. Alltså en arbetsvecka till per månad. Därför är helgerna heliga. JAg vill vara hemma. Men mina barn, min gubbe, mina katter och vara i mitt hus från 1936. Därför känns det extra jobbigt när man är borta en hel helg som förra veckan, det känns extra jobbigt när det händer nåogt speciellt. Som det med farmor. Inlagd på sjukhus för hjärtproblem. MAn vill vara med henne, hälsat på henne har vi gjort varje kväll. Igår kväll var jag hos den jag är kontaktperosn till, kvällen före hade vi möte, visserligen här hemma, men vi träffades några föräldrar till barnen i klass 9E som har fått den viktiga och roliga uppgiften att vara ansvariga för deras skolresa i slutet av terminen, den sista tillsammans. Därför har hela veakn gått ifrån mig på nåogt sätt. Jag har inte fått vara hemma med mitt. När man är femtio snart är det mer och mer vikigt att göra det som känns bra och rätt, inte hålla på att slösa med tiden. Jag slösar tillräckligt med mina vardagar, med mina arbetsdagar. I morogn är det i alla fall fredag. Å det är den bästa kvällen i veckan. Barnen har ingen träning, vi äter nåogt gott och tar lite vin, vi är tillsammasn och tittar på tv och bara är. Jag städar inte, jag plockar inte utan bara är vilande. Men fredagar går också så j-ä fort. För sedan är det lördag och allt det där jobbet börjar, städning, tvättsortering, handling, allt allt allt ska hinnas med som inte hinns i veckorna. JAg har vänner som inte förstår det där. Varför jag inte är så pigg på att gå ut t ex, eller ha nåogn fest eller nåogt sådant. Men de vännerna har för det mesta ett jobb i hemstaden och kankse har de större barn och kanske hinner det med mera i veckorna. "Det kan du väl göra på kvällarna" säger en del. Vad då kvällarna. JAG är helt slut.  Orkar helt enkelt inte. Jag går upp 5:00 varje morgon, kommer hem kl 17:30 mestadels. Frösöker göra saker som att vara med barnen, det vikitigaste, lyssan på dem och prata och så där. Sen somnar jag nästan varje kväll 23:30, b la för att dottern i norr vill spela Betapet med mig på datorn, som jag är så glad för att hon vill. 5,5 timmars sömn. En vän till mig sover ca 10 timmar per natt. På en vecka har hon sovit 70 timmar medan jag har sovit ca 30 timmar. Då brukar hon säga att jag måste gå och lägga mig i tid. Jaha, ska jag lägga mig kl 21:30 och gå hemifrån kl 6:00 har jag 4 timmar vaken tid i hemmet och ändå bara sovit ca 7 timmar. Nej, jag gillar inte när de som har helt andra förutsättnignar berättar för mig hur jag ska göra för att orka gå ut på puben och ställa till kalas. Visst har vännerna rätt i att jag måste sova för att orka och de vill mig bara väl och visst tycker jag om att träffa mina kära vänner i olika sammanhang trots att det blir sällan, oftast bara när jag är långledig. Så visst vill väl jag också ha ett socilat umgänge. Men jag är snart femtio år och måste välja vad jag vill lägga min tid på. Snart har tiden runnit ut. Bilden nedan visar en sådan tid som jag prioriterar, som ger mig glädje och inre frid. En resa till Simrishamn i våras med mina döttrar, där i kyrkan fanns ett piano.... God natt//E