...torsdag. Jag har itne varit i mitt hem på en vecka. Det känns som det i alla fall. Mina dagar räkans bara i helger. Eftersom jag sitter på den där j-ä bussen 10 timmar i veckan. Det blir 40 timmar per månad. Alltså en arbetsvecka till per månad. Därför är helgerna heliga. JAg vill vara hemma. Men mina barn, min gubbe, mina katter och vara i mitt hus från 1936. Därför känns det extra jobbigt när man är borta en hel helg som förra veckan, det känns extra jobbigt när det händer nåogt speciellt. Som det med farmor. Inlagd på sjukhus för hjärtproblem. MAn vill vara med henne, hälsat på henne har vi gjort varje kväll. Igår kväll var jag hos den jag är kontaktperosn till, kvällen före hade vi möte, visserligen här hemma, men vi träffades några föräldrar till barnen i klass 9E som har fått den viktiga och roliga uppgiften att vara ansvariga för deras skolresa i slutet av terminen, den sista tillsammans. Därför har hela veakn gått ifrån mig på nåogt sätt. Jag har inte fått vara hemma med mitt. När man är femtio snart är det mer och mer vikigt att göra det som känns bra och rätt, inte hålla på att slösa med tiden. Jag slösar tillräckligt med mina vardagar, med mina arbetsdagar. I morogn är det i alla fall fredag. Å det är den bästa kvällen i veckan. Barnen har ingen träning, vi äter nåogt gott och tar lite vin, vi är tillsammasn och tittar på tv och bara är. Jag städar inte, jag plockar inte utan bara är vilande. Men fredagar går också så j-ä fort. För sedan är det lördag och allt det där jobbet börjar, städning, tvättsortering, handling, allt allt allt ska hinnas med som inte hinns i veckorna. JAg har vänner som inte förstår det där. Varför jag inte är så pigg på att gå ut t ex, eller ha nåogn fest eller nåogt sådant. Men de vännerna har för det mesta ett jobb i hemstaden och kankse har de större barn och kanske hinner det med mera i veckorna. "Det kan du väl göra på kvällarna" säger en del. Vad då kvällarna. JAG är helt slut.  Orkar helt enkelt inte. Jag går upp 5:00 varje morgon, kommer hem kl 17:30 mestadels. Frösöker göra saker som att vara med barnen, det vikitigaste, lyssan på dem och prata och så där. Sen somnar jag nästan varje kväll 23:30, b la för att dottern i norr vill spela Betapet med mig på datorn, som jag är så glad för att hon vill. 5,5 timmars sömn. En vän till mig sover ca 10 timmar per natt. På en vecka har hon sovit 70 timmar medan jag har sovit ca 30 timmar. Då brukar hon säga att jag måste gå och lägga mig i tid. Jaha, ska jag lägga mig kl 21:30 och gå hemifrån kl 6:00 har jag 4 timmar vaken tid i hemmet och ändå bara sovit ca 7 timmar. Nej, jag gillar inte när de som har helt andra förutsättnignar berättar för mig hur jag ska göra för att orka gå ut på puben och ställa till kalas. Visst har vännerna rätt i att jag måste sova för att orka och de vill mig bara väl och visst tycker jag om att träffa mina kära vänner i olika sammanhang trots att det blir sällan, oftast bara när jag är långledig. Så visst vill väl jag också ha ett socilat umgänge. Men jag är snart femtio år och måste välja vad jag vill lägga min tid på. Snart har tiden runnit ut. Bilden nedan visar en sådan tid som jag prioriterar, som ger mig glädje och inre frid. En resa till Simrishamn i våras med mina döttrar, där i kyrkan fanns ett piano.... God natt//E

...att komma upp. Det berodde på att min älskade svärmor och barnens farmor blev dålig i går kväll. Hon har problem med sitt hjärta. Hon har en mängd olika åkommor med det. Pacemaker sedan ca 15 år tillbaka. Har varit bra i alla år. Högt blodtryck har hon haft sedan hon var i 30-årsåldern. För ett par år sedan fick hon kärlkramp och behövde akut opereras i min arbetsstad. Hon är medicinare i botten, så hon vet en hel del. Så hon var mycket glad att hon bara behövde göra en sk ballongvidgning och insätta sk stent, ett slags nät i ådrorna kring hjärtat. Vid ett par tillfälle på sista året har hennes hjärta liksom rusat och hon har behövt åka till sjukhus. Då har hon haft ett jättehögt blodtryck och en puls som inte alls är bra, hjärtat rusar på nåogt konstigt sätt. Igrå kväll var det så där igen. Kl 23 ca ringde hon, så maken hämtade henne och de åkte upp. Det var inte lika kraftigt som sist i november, men hopn blev inlagd på intesivavdelningen, viloket jag inte visste då. För när maken kom hem så sa han att hon hade kommit till en avdelning för observation. JAg åkte till jobbet och kontaktade döttrarna i makens första gifte, mina barn fick reda på det igår kväll. Maken åkte till henne på sjukhuset när han slutade jobba vid 14:30-tiden, den ena dottern var med,den yngsta i första giftet. Jag fick veta på bussen när maken ringde att svärmor låg på sk IVA hela dagen och väntade att få komma till avdelning då först. Hon var bättre det hade slutat rusa och hon skulle få Waran, ett medel som förtunnar blodet för hon hade fått hjärtflimmer också. Vi handlade en del saker som frukt, bok, godis och annat och jag åkte upp till henne. Då var hon på avdelning. Hon viftade glatt när jag kom, hon satt i matsalen och åt mat med tre också inlagda karlar. Det var så skönt att se henne, hon var precis som vanligt. Pratade och skrattade och sa att hon fått plats i behandlingsrummet, för det var så många gäster där. Det tyckte jag var fint utryckt, jag är ju samhällsvetare och sociolog. Jag vet att inte männsikor trivs med att vara patienter. Trodde inte att hon, som är medicinare skulle kalla de inlagda på sjukhuset för GÄSTER. Det lät så humat och bra i mina känsliga öron. Hur som hellst så kände hon sgi bra, men skulle vara kvar för att kolla hjärtat under längre tid och pröva ut medicinen waran. Medan vi satt där, på sjukhuset i min hemstad, så såg jag ju dotterns i norr killes farfar. han satt vid ett bord där och vi hälsade och pratade och farmor kände genast en till där inne. När jag följt svärmor till hennes behandlingsrum, så åkte jag hem med maken som också kom en stund. Jag är så glad att jag har farmor/svärmor. Det känns iblnad som om man tar det för givet. Vad hade vi gjort om inte svärmor funnits. Det där gångerna när ungarna var sjuka, när det var lediga och behövde utfodring. När de var små men också nu, då våra stora ungar behöver sin farmor för att hon just bara är den glada, goda, roliga farmor. Våra små ungar som älskar att farmor på läktarn vid matcheran, både fotboll och handboll och laget som älskar farmor, som de kallar för farmor, som de ringer till om hon inte är med, för att berätta hur det gått. För att inte tala om våra roliga träffar här och där t ex i fjällen, dit vi åker hela släkten, nästan, en gång per år. Där hon och jag och våra svärsöner är i den sk köksgruppen och har en härlig tjänst med matbestyr och bokningar av afterskiplatser och allt slurpande av Jägermaister och kaffe. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne. Hon är bäst. Men jag vet att jag måste ta vara mer på de stunderna och den tiden vi är tillsammans. Det har jag lärtmig mer att förstå nu när jag snart är femtio. God natt//E

..här det varit denna. I fredags slutade jag vid 14-tiden för att ta bussen hem. Maken hämtade mig på staionen och vi åkte och handlade mat åt katterna. Vi packade lite raskt och kom iväg vid 17-tiden. Dottern som var uttagen i lanskapslaget var redan hämtad med buss. Både tjej och killaget årte tillsammans. Bara två togs upp i vår hemstad. Det var dottern och en kompis från hennes lag. De flesta tjejer var från vårt lanskaps främsta klubb. Vi som åkte bil efteråt, var jag, maken vår andra dotter ochhennes kompis. När vi hade några mi kvar kom sms från den andra lagkamratens mamma att vår dotter hade gjort sitt första mål. Vi kunde inte komma till den första matchen. Väl framme vid hotellet så checkade vi in och åkte direkt till arenan. Vårt lag spelade inte mer den dagen men vi tittade på killaran och träffade bekanta, från adnra landsändar. Och dottern förståss och de andra föräldrarna från hemma laget. Vi åkkte till hotellet, köpte med lite ätvart och somnade. Dagen efter var det snabbt tilll arenan. Där var det matcher och håll i gång. Tjejerna slutade dagen med att ta sig vidare till kvartsfinal. På kvällen gick vi ut och åt tillsammanns med de andra föräldrarna från hemmakluben. Det var trevlig att äta på stadshotellet i Katrineholm. På morgen var det match titidgit för våra. De tog sig till semifinal. Jätteroligt. vår dotter hade fått spela en hel del och även gjort en del mål DEn andra tjejen från hemmaklubben var mycket duktig hon med. Semifinalen var det mest spännande jag sett i mitt liv. Mot Skåne. De tog över spelet helt och vi låg under med många mål. Men de hämtade upp sig och vann slutligen. När min dotter var på planen kunde jag inte titta. MEst var det för att det vara så tuffa tag, jag var rädd att hon skulle göra illa sig, men det var också mycket spännande. När slutsignalen gick började jag gråta för det var aså jätteroligt och rörande. Grabbarna från vår region hade förorat, de tog sig till B-final men åkte ut. Därför stod de blnad publken och hejade och skrek tillsammans med alla andra som höll på oss. Ledare, föräldra och andra. När slutsignalen gick rusade alla tjejerna in på planen och krama omvarandara och sprang runt i ring hoppandes.Då rusade killaget in och kramdes och dansade dom med. Då grät den snart 50-årig mamman till en av de deltagande i laget. Men sen när det var finla var förväntingnarna stora av både klacken och tjejerna. De skulle möta Stockholm. Det gick åt skogen redan från början, de var så överlägsna fast våra kämpade hårt och tappert. Vårat kära lag förlorade. Men det gör ingetting. Det var en prestation av dem att ta sig hela vägen till final. Dottern var glad och det tror jag hela laget var. Hem kom vi inte förrän sent på kvällen. Det är sådana här händelser man måste samla på sig, som sagt nu när man snart är femtio. God natt//E

...Kunde inte sova i natt. Jag hade säkert feber i morse. JAg var så trött, men släpade mig iväg till 6:47-bussen. Jag tog flera Alvedon udner dagen. Nu känner jag bara för att gå lägga mig och sova. I morgon ska vi åka till SM-handbollen. Hoppas det känns bättre då. Dottern i norr ringde strax efter åtta igår kväll, efter tentan. Hon tyckte att det var svårt och trodde inte att hon skulle klara sig. Möjligtvis med minsta möjliga marginal. Jag tror ändå det gick bra. Hon hade svarat på flera komplicerade frågor. Gon natt//E

...par dagar sedan jag skrev här. Det har redan gått tre dagar i denna den första arbetsveckan efter julledigheten. Första dagen var ett rikigt mörker. Jag sov inte just ett dugg. Jag tog 6:00-bussen. jag var så trött hela förmiddagen, när jag försökte sätta mig in i allt möjligt. Men när jag kom hem var jag desta piggare, jag bakade limpor, sk Hurtbulle och jag gjorde den där treveckors-salladen. Kände mig i form. Morgonen efter var jag förkyld. Kändes som om jag svalt ett sandpapper. Men jag tog tidiga bussen då med. Den dagen var det bara att sätta fart på våra årsredovisningar och verksamhetsplaner. Allt ska liksom ske samtidigt också. Vi i vår lilla grupp var mycket effektiva som omväxling, så redan under gårdagen kände jag att jag hade kontroll över årsredovisningen. JAg var kvar till 19:00 och blev hämtad av maken, som hade skjussat en av döttrarna till en aktivitet med lanskapslaget i handboll, de var en slags uppvärminig inför SM i helgen. Vi åkte hem tillsammans. I mrose var det meninge att jag skulle ringa sonen i Tailand, vilket jag också gjorde men jag fick inget svar. Därför hann jag med 6:00-bussen i morse med. På jobbet sen fick jag sma av sonen och jag ringde då istället, det var nåogn räkning. Nu är jag trött men ska en film på TV om Lars Winnerbäck. Synd att min dotter inte kan se den, det är hennes stora favorit, men hon har tentamen just nu, men kan ha börjat bli färdig. Salstentan började konstigt nog kl 16:00 och de får hålla på till 22:00. Jag har tänkt på henne varenda minut. Hon som har pluggat hela tiden hon var hemma och fortsatt när hon kom tilbaka till norr. Hon skulle ringa när det var klart. God afton//E

...att börja pendla igen. Jag har varit och köpt busskort på coop. Där köpte jag också tulpaner. Dem satt jag i en vas när jag kom hem. Idag har jag och en av döttrarna tagit bort julen. Det var så härligt, jag fick en sådan kraft att jag fixade alltihop. t om granen kastade jag ut. Det finns några saker kvar, som vi kan behöva ett tag till i mörkret. Ljussloingorna i trädgårdens pergola och den som sitter på vår altan. De får sitta tills februari minst, eller åtminstone till man märker att det ljusnar på kvällar och mornar.

När jag var och handlade så köpte jag även tidningar,kvälls- och skvaller. Det är så härligt att lägga sig och vila på en söndageftermiddag och läsa i enkelhet och somna. Jag har blivit förkyld och det känns inget vidare när man precis behöver vara frisk. Känner mig så hängig och det är som ett sandpapper i hela svalget. Få se hur det känns i morgon, får väl ta alvedon.

Nu ska jag bada och packa och gå och lägga mig itid. MAken och ena dottern som spelar handboll i lilnköping just nu, anländer inte hemstaden förrän vid tolv i natt ca. Bilden nedan visar bara på att det finns en längtan efter vår liksom. God afton//E

...på en jättetrevlig middag hos goda vänner utanför stan. Vi hade följe av andra goda vänner som också var bjudna på detta fina kalas. Först fick vi en god välkomstdring med något starkt i. Jag dicker ju inte så gärna drycker med starksprit i. Men det var gått trots att jag lämnade en del kvar i glaset. Vi bjöds på sill och sedan rådjur som mannen i huset gjort i ordning. en Potatisgratäng och god sås därtill. Vin till maten, gott, ett spanskt. till efterrätt hade min kära vän gjort tre jättegoda pajer. En med ananas, en med choklad och mandelmassa, en med citron och lime. Glass bjöds därtill och kaffe. En wishy tog jag emot men, tog bara en mun. Tänkt att jag har så svårt för så där starkt. Gillar inte wishy egentligen. Har smaket på rökiga sorter som jag tycker luktar så gott, har tyckt om dessa i mycket små mängder. Vi pratade om allt möjligt trevligt och bestämmde att vi skulle göra något trevligt i vinlotteriet eller i vår enkla grupp som samlats där och då. Te x göra någon fjällvandring under året. Jag föreslog i mitten av augusti. Då jag vill vara borta av olika skäl, främst en, den där födelsedagen. Men det lät på sällskapet som om de hade koll på vad det var för en dag, de sa att de ska följa mig den dagen och sjunga. vi tiitade på en film som spelats in på nyårsaftonen hemma hos oss. Det var kul att se. När vi kom hem så hade barnen några kompisar här hemma. De hade ätit pizza och tittat på tv. JAg tycker att det är bra att de har sina kompisar här och att de är så duktiga när de är ensamma i huset. Gossen oroar jag mig för hela tiden, en klump imagen, nu hade han visst gjort illa något revben ända därborta i Tailand. Dottern i norr är jag inte lika oroad för, känner att de har varandra och att hennes kille är så bra och snäll och rar. Visserligen längtar jag efter henne och våra trevliga och livfulla diskssioner, men jag känner att det hon har koll på det mesta och klarar ekonomin, hälsan, maten, nykterheten och annat vikigt och nödvändigt. Visst oroar jag mig för cyklingen i halkan och att hon fryser och att hon längtar hem och att det ska hända henne något ända där borta, men för sonen är det lite annolunda på flertalet sätt. I morgon åker en del av familjen till Linköping på handboll, det kommer att ta hela dagen.  Nu är det natt och jag ska inte spela mitt favoritspel på datan, Betapet. Det är ett spel som jag lärt mig av dottern i norr och jag har suttit varje dag sedan jullovet började, något parti har det blivit varje dag. Men nu, god natt//E

...på alla dessa bloggar med inredning där allas hus och hem går i vitt. Lantstil  i vitt. Allt är vitt, gardiner, bord, soffor, bänkar, porslin, prydnadsaker, blommor, dukar, möbler och en massa annat krimskrams med toner i vitt. Någon liten rostig brytning kan anas eller annat som ser konstgjort slitet ut. Det är vita spetsgardiner och dimmigt rysch och pysch för hela slanten. Jag undrar hur i alla sin dar det ser ut i vanliga fall i dessa utomordentligt prydliga färgstämnda hem? Inte ett dammkorn syns, inte en leskak eller papper och kläder och annat som finns i vanliga hem. Hur kan man leva i denna struktur. Var är barnen, djuren och alla dödströtta arbetande föräldrar eller andra som inte orkar hålla ordning på allting. De som har en vanlig oordnign i sina hem, där man känner sig hemma och igen sig. JAg skulle bli så glad om någon gång fick tips på hur man kan trivas och må bra i all röra som nästan för alltid finna i vanliga, levande hem. Och bilder skulle vilja ha. Sådnat skulle göra oss vanliga lugna, känna en harmoni när man är hemma. De vita bloggarna gör en bara nervös. Förmedlar en stress genom sin blotta existens. Man kan ju låta bli att gå in för alll del, men jag gillar att läsa och se bilder om inredning och hoppas och tror att det nåogn gång ska vara ett trevligare och livligare och färgstarkare och stökigare hem man kan läsa om. Argsint verkar jag vara i detta nu. Det är jag inte men ville förmedla en känsla bara, i alla enkelhet. God natt//E