...igår. Vad jag skrattade. För en som snart är femtio är det jag var med om igår kväll rena livselexiret. Vi har en jättetrevlig plats i hemstaden, ett jättetrevligt ställe som jag inte säger det jättetrevliga namnet på, men som namngetts av en jättetrevlig frälsningsoldat, av det kvinnliga könet, någon gång på förraförra seklet. Där har man startad för flera år sedan ett, jag vad ska man säga, ett kulturhus, med jättetrevliga uppträdanden av olika slag, musikevenemang och annat av hur vitt skilda slags kategorier som helst. Det senaste är en standup-club. Det visste jag inte förrän igår. Vi läste i vår jättetrevliga lokaltidingin i lördags en den jättetrevliga komikern Özz Nujen skulle komma dit som igår. Jag ringde omedelbart upp våra kära vänner och frågande vem av oss som skulle köpa biljetterna. Det blev jag och det var fullbokat, men lyckades få tag i 6 stycken på vår jättetrevliga Ica Maxi-butik. Så då igår var det dags, vännerna, min makes yngsta dotter från förra gifte, hennes sambo, maken och jag träffades utanför. Gick in beställde öl och hängde vid ett bord. Då presenterades det hela av en tjej från en stad nära vår. Den nystarade klubben med någon känd komiker som dragplåster och sedan flera nya standuppare på upplärning kan man säga. Det blev en underbar kväll, vad vi skrattade åt allihop som uppträdde. Den som överraskade mig mest var en kvinna i min ålder som satt vid ett bord direkt bakom oss, där det var reserverat för komikerna. Hon satt där nästan från början. Min gode vän och jag trodde att hon tillhörde arrangörerna, en vanlig uppfattning omdamer i minegen ålder. Rätt var det var kom hon upp på scenen. Där fick man för sina fördomar, och hon var hur kul som helst. En på femtio, drygt. Vad roligt. Vi hade tagit den bästa platsen utan att vi visste om det. För där bakom satt komikerna inkusive Özz, dit gick de efter sitt gig och där snackades det och komenterades kring deras framträdanden. Vi kom också in den där gruppen liksom, eller typ. De började också prata med oss i mellanåt. Man fick en inblick i det där på något sätt. Efter en paus var det så Özz tur, han är så bra den där grabben. Efteråt kramade vi om dem, backstage s a s. Det här var det bästa på länge. Hurra för stand up komik, det är vad en snart femtioåring vill vara med om.

Vi gick till stadens pub efteråt och pratade och drack öl och irich coffie, (finns det inget rättstavningsprogram på den här bloggen) sedan gick vi hem var till sitt och somnade framför tv:n. Idag är det total motsatt som gäller, från slappt lättja till gravt allvar, Valborg. Döttrarna är 15 år - föräldrar på stan gäller. God förmiddag//E

...Det har gått flera dagar sedan sist. Det har blivit vår, värmen är här, vitsipporna blommor, träden börjar nyansera i ljusgrönt, jag har tackat ja till flytt till Örebro, jag har sökt ett annat jobb i närheten av den största staden, min kamrat som som gick samma utbildnign som jag och blev klar i höstas har fått jobb, hon går introduktion i en stad nära vår, söderut, maken, jag och några goda vänner ska gå och lyssna på Özz Nujan på onsdag, jag är fortfarande yr och vimelkantig, barnen har inte tränat fotboll sedan Italien, mormors potatisland ska jordfräsas i år också, trots att svärmor inte längre kan hjälpa henne med "lantbruket", vi har blivit bjudna redan nu på midsommarfest till makens yngsta dotter i första giftet, min barnsdomsvän har fyllt femtio ocj jag har nyligen fått en ny cykel av maken, jag har nyligen fått lön och förhöjning med ett par hundra netto, deklarartionen är visserligen inte inlämnad men det verkar som om livet rullar på. Idag är det söndag och igår fick jag hjälp av barnen att skura toaletterna och sortera tvätt, så även om jag varit i annan stad och shoppat med döttrarna och varit på 50-årskalas i går och inte kunde göra ett enda dugg av det vardagliga hushållssysslorna så känner jag mig glad och ifatt ändå. Livet är en fest, god förmiddag//E

..Idag är det en två dagar kvar innan vi ska lämna beskes om vi ska med till en ny arbetsstad, övergång till annan myndighet from den 1-1-2010. Jag säger ja men jag ska inte jobba i den nya arbetsstaden. Det är en tågresa på 3,5 timmar per dag. Så det går inte. Men jag säger ja och det gör vi allihop, utom de två som kommer att tacka nej för de ska snart gå i en pension. Ingen av oss ska jobba dit vi blir erbjudna eller tvingade. Jag håller på att kolla nya jobb häromkring. snart är det fredag.God afton //E

...Alltihop, alla krav som jag har haft legat över mig och om mig och runt mig de  senare månaderna. Det har jag väl skrivit om förut här. Men nu är det över. Det är livsfarligt, det är då det kan bli hjärtinfarker och annat, när allt släpper och man bara kan slappna av. Men jag ska försöka vila, lite i taget, inte helt och hållet utan ha lite ställnignar att hålla. Te x den efterkomna städnignen och tvätten som ligger i högar i tvättstugan. Men jag kan göra det när det finns ork och jag kan ringa min mamma, jag kan ta ett glas vin, jag kan gå ut i trädgården, jag kan klappa katterna utan allt det där måste ske på en inpalanerad minut eller inte alls, för att det är annat som bara måste ske. Det är egentligen bara tjejernas avslutnignsresa som jag bara måste göra, men det är en månad kvar och till dess kanske jag har kommit i balans. Nu ska ajg korka upp en flaska rött Italienskt och ta en jättegod ostbit till. God afton//E

...eller vad jag ska säga. Döttrarna kom välbehållna hem. Tvilling ett, som de sa innan födseln, hade dock någon konstig panikattack vid flygresan hem. Antagligen för att hon har stressat så mycket under lång tid och nu var det över. Mycket att göra i skolan, mycket träning inför handbollslägret och träning även i fotboll inför resan. Ingen vila i mellan, kroppen sa ifrån antagligen. Som tur är var hon bland sina vänner, sin syster och de alldeles underbara ledarna. Så hon fick god hjälp då när hon var så rädd att hon fick panik och hyperventilerade och fick kramp i musklerna, otäckt.

Nu är allt sig likt, skolan för alla tre döttrarna, en i norr och två här. JAg skulle tillbakak til jobbet, men har ju en sådan otäck yrsel, så jag bokade til och fick komma till husläkaren redan vid tio i morse. Träffade en jätterar ung doktor, han ansåg att det var sk lägesyrsel. När jag lägger mig och stiger upp får jag yrsel. Det var kristaller någon stans på hörselorganet, de skulle försvinna sa han och jag fick ett träningsprogram som skulle göra att det försvann fortare. Om det hade slutat med det. Men jag har ju varit rädd för att blodtrycket är för högt, då kollade han det. Trycket var bra men han kollade också hjärtat. Då hörde han att det slog extra slag, så han tyckte att de skulle kolla EKG. Så det gjordes efteråt gick doktorn igenom den där remsan med mig och berättade att det var så¨ pass många extraslag så han ville kolla hjärtslagen under ett dygn och att en specialist kollade det. Konstigt nog blev jag inte rädd. Jag har känt av det där men som botad hypokonriker, har jag på senare år alltid konstaterat för mig själv, det som alla läkare sa förr när jag sökte för någon åkomma: Det är inbillning. Men jag är glad att de ska kolla upp det. Jag har ju mina aningar om varför det slår extraslag. JAg har ju stressat i trädgården hela helgen, med en trädgård som inte går att göra nåogt åt, ett garage som det finns en spricka i, grindstolpar som vi behöver byta mm mm mm. Jag har stressat med det som måste göras och det andra blir till en farlig stress, sådant som man inte kan göra nåogt åt. Jag har stressat fö ända sedan fjällresan egentligen, med packning, allt inför, allt vid hemkomsten av tvätt och annat, stressat inför och på 30-årskalas, inför resor och läger för barnen. mm mm mm. JAg tror och hoppas att det är därför mitt hjärta slår extra, och för att jag är för tjock förståss. Konstigt nog sa inte den jätterara, unga doktorn ett ord om min fetma. Så att det går över, att jag fått mig varning. Att ta det lugnt och vara glad för det jag har och inte för det jag inte har. Nu är det sängdags. God natt//E

.,..Idag är det fyra månader kvar till jag blir 50//E

...tolv. Maken har gått och lagt sig, dottern som pluggar i norr är på fest med sina vänner, döttraran i Italien har forlorat alla matcher och har för en stund sedan meddelat via sms att de ska gå och lägga sig. Jag har skickat sms tillbaka och berättat att jag älskar dem och sagt godnatt. Jag har ont i hela kroppen för jag har hållit på i trädgården hela dagen, klippt häcken, haft på kalk på den gräsliga gräsmattan, räfsat, klippt ur vinbärsbuskarna, satt påskliljor i zinkbaljan utan för dörren, fixat med grusgångarna mm mm. Nu är jag helt mör och behöver gå och läggamig. I morgon ska vi till min bror ochhans familj på påskmiddagsknyt. Vi blir en så där 12 personer. Jag ska göra Devil eggs, en äggrätt som jag fick tips om av min arbetskamrat. Det kan bli roligt. Min mamma ska med, min svärmor och flera som jag gillar. Kl 18:00 går det av stapeln. Jag saknar mina döttrar och jag är så glad att dottern är hemma från studiestaden. Katterna svassar omkring mig, de vill ha kvällsmat. Jag går isäng, gonatt//E

...fick sms nyss om att det åkte buss i farlig fart, två väskor hade ramlat av. Ska det vara så??. Nåväl hoppas att det går bra, jag tänker på dem så. Nu sitter jag på jobbat och bloggar, det tillhör väl inte god dataetik på jobbet kan jag tro. Jag var här redan srtaxt efter 5:00. Så jag har snart avverkat en dag. JAg fått mycket gjort och det är tack vara att jag gick upp 2:30 i mrose för att väcka och pyssla med diverse för avresan för dem. Det var lika bra att åka till arbetsstaden tyckte jag. Nu ska jag snart gå hem, det är sk halv arbetsdag här på bygget idag. Men jag låg 7 timmar minus på flexen, så det har jag nog kommit ikapp efter denna dag. Idag är det fö 4 månader och 1 dag tills jag fyller femtio. Men nu ärdet innanfemtio som gäller. God eftermiddag//E. Nedan mina tjejers fotbollslag, något har de faktiskt växt till sig sedan denna bild togs. Men det är dom.