....är så här j-a rörigt i huset. Grejer precis överallt, utspridda, kläder, smink, skor, grejer av alla slag små som stora. Golven behöver dammsugas, tvättas på sina håll. Matrester och smulor på bord och bänkar. Katter och ungar och främmande överallt, högt och lågt känns det som. Frukostar mest hela dagen. Nu lagas det lunch åt maken och mig. Det är ju glädjande, det är dottern hon som är uttagen på riksläger i handboll. Hon har väl mest kraft här i huset. Så därför gör hon lunch till oss, det blir omelett med lika olika ingridienser för våra behov och dieter. Jag ska sortera tvätt här närmast när kraften kommer åter, just nu orkar jag inte tänka på i vilken ända jag ska börja. Då kan det vara avkopplande med bara tvättstugan. En sak i taget och där nere kan jag vara ensam och slippa se denna kaos i övrigt. Nu ropar dottern att minmat är klar, kankse jag ska sluta gnälla när männsikor i min omgivning ger mig så mycket tillbaka. God eftermiddag//E

PS: Nu kom jag plötsligt på varför jag läser Pernilla Wahlgrens blogg, som äldsta dotter som är hemma inte kan förstå varför jag läser. Jo för att hon också verkar ha huset fullt av folk och många ungar och händelser hela tiden. Det känns skönt att veta att det finns fler som lever i detta och verkar klara det ändå. Skillnaden är förståss hur stor som helst när det gäller ekonomiksa möjligheter men det handlar inte om det, utan hur och att man klarar det.