...av alla ramsor är den här tycker jag. En dikt eller vad man ska kalla den som jag läste 1979, när min son var väldigt liten. Av Gertrud Zetterholm. Nu när jag snart är femtio måste jag spara på mig de här ramsorna som betytt så mycket för mig under åren, och som gett mig kraft att orka. Det har varit en del genom åren.....

Enrisfolket

När det känns övermänskligt tungt, kom ihåg: Du tillhör enrisfolket. Tunga fordonshjul kan köra över en enrisbuske, när trycket lättar reser sig enrisbusken igen. Den böjdes kanske till jorden, men kan inte brytas. Den har en inneboende seghet i sina späda grenar. Dess rötter går djupt och suger sin styrka ur eviga livsflöden. Den fäller inte sina blad för något så nyckfullt som höstens vindar. De är små men ständigt gröna. Enrisfolket; det är vi, nordbor, som knäpper igen oss, som surar, svär och stöter folk från oss. Men som överlever i blåst, is och onda öden. Och reser oss för att grönska vid ett ömt ord, en sup, ett skratt.

...så här den andra dagen av semestern. På ett sätt kan det vara bra, så jag får vila och bara vara. Kan läsa eller vila eller sitta vid datorn eller vad som helst. Har varit med sakerna, som dottern glömde att ta med, till den rest av kompisens familj som varit hemma tills idag för att kurera sig. De åker igen när som helst. Hoppas jag fick med alltihop. Maken är på stan, dottern som är hemma och hennes kompis, som legat kvar håller på att göra sig var sin räkmacka. Jag ska också ta en till lunch, utan mackan då. Fö har jag bara klagat på att jag inte gått ner i vikt. Jag låtsas aldrig om de tillfällen som vågen står på ett tresiffrigt tal. Jag räknar aldrig det när bantar, jag måste ha passerat under det talet innan jag börjar räkna ner. Men idag  när jag tänkte på det där, så är det fel av mig att säga till alla att jag bara gått ner ett par kilo eller inte ett dugg som jag brukar säga. Jag ska nog börja prata om den egentliga viktnedgången sedan jag startade LCHF istället, då blir det roligare, både för mig och dem som lyssnar. Det är 5 kilo totalt. Det är lite förvisso, men det låter mucket bättre än, inte ett dugg. Nu ska jag äta räkor och majjo. God förmiddag//E

...den äldsta av mina två minsta barn. Jag stod och stekte biffar som jag ville att hon skulle äta innan de åkte och ev ta med, då ringde tandhyginisten. Jösses hur kunde jag glömma min tid hos henne. Så fort jag inte tittar i min almenacka så glömmer jag allt. Hade ju tid kl 9:00. Jag fick komma ändå, så jag stack iväg i en väldig fart, tur att man bor mitt stan. Jag hann hem också precis för att säga hejdå åt till min unge. Syster var också med och vinkade av. Det blir nog ett roligt äventyr. Lillebror i familjen var fortfarande inte frisk. Men de hoppades att få åka dit i morgon. Nu ska vi tänak över vad vi ska göra härnäst. Känns som om jag bara vill vila så här första veckan. Ska nog inte ta tag i nåogt projekt ännu. Förutom att inreda gillestugan, har en röd soffa på gång. Fick en fin tavla igår av makens yngsta dotter i första giftet igår. Jag fick inspiration att påbörja det där rummet som stått fix och färdigt sedan i julas. Nu lite kaffe och dippande på soffan, bara en liten liten stund. God förmiddag//E

..med resan till Borlänge, sonen som skulle spela blev magsjuk. I mrogon går det av stapeln istället. Då åker tjejerna och pappan och mamma och sonen kommer senare. Idag har vi varit och shoppat istället i en stad nära vår. Det var väldigt lite folk och det var bra, lungt och skönt. Tjejerna handlade en del kläder och annat. Sedan blev vi bjudna på mat hos min mamma, gott, fast jag fuskade och tog en underbar färskpotatis med en stro klick smör på. Jag tänker fortfarande att jag ska en tillställning på min femtionde födelsedag. Hur kunde jag blir så här gammal, och så plötsligt, vem hjälpte mig längs vägen. Jag är så glad att fått leva och uppleva allt det här. Tänker på Eva Dahlgrens underbara text:

Det var evighetssekunder
tre korta andetag
hela livet vände
vem valde
inte jag
jag hörde ord från mina läppar
som aldrig vilat i min mun
tankar aldrig tänkta
som nya väggar i ett rum

Som om vi alltid älskat
sen min dagboks första blad
men att jag får skriva ditt liv
bara tur
det var inget val
av alla dessa möten
och allt som borde hänt
hur sällan är jag orsak
till att livet vänt

jag har ingen ödestro
den tanken ger ingen ro
men vem vänder vindarna
vem får mej att gå
dit jag aldrig gått
vem tänder stjärnorna
som bara jag ser i dina ögon
vem vänder vindarna
och för mej dit
min tanke
aldrig nått

så många år som jag levt
Med den jag ville va'
så många kvinnor som jag spelat
men aldrig gjort det bra
måste våga bara vara
med minnet av det barn
som lät livet välja
och våga säga ja
har ingen ödestro
den tanken ger ingen ro

men vem vänder vindarna
vem får mig att gå dit jag aldrig gått
vem tänder stjärnorna
som bara jag ser i dina ögon
vem vänder vindarna
och för mig dit min tanke aldrig nått

vem tänder stjärnorna
som bara jag ser
i dina ögon
ven vänder vindarna
vem får mig att gå
dit jag aldrig gått
vem tänder stjärnorna
som bara jag ser

....i sex veckor! Helt otroligt bra att ha i tankarna. Jag ska snart, alldeles snart fylla år. Det är inte klokt. För ett år sedan började blogga här, Innanfemtio tyckte jag lät fiffigt. Jag var inte glad åt det då heller. Men som ett sätt att komma närmare den åldern i tankarna, att få se det i text hela tiden innan, ett år innan och att det rörde sig ett helt år om innan femtioårsdagen. Nåja, ev komer jag att ha en tillställning här hemma den dagen, bara ev än är jag inte säker, inget att fira.

I morgon åker en av döttrarna med en kompis till Borlänge. Hon ska få åka med dem för att lillebror i familjen spelar fotbollscup. De ska bo i en stuga där i en hel vecka. Ska ta ut pengar här vad det lider. De sista kläderna hon ska ha packa är i farmors torkskåp just nu. Maken är där och hämtar. Döttrarna, tvillingdöttrarna, har inte varit ifrån varandra så länge någonsin och vi har bara en av dem hemma. Det är första gången det med för mig. Det kan vara nyttigt för oss alla. Men jag vill liksom helst ha alla mina barn omkring mig, hela tiden och alltid. Är det åldern? God afton//E

...ute och inne främst. Jag sitter på jobbet med fönsterna öppna. De ligger mot en vältrafikerad gata så det är inte så kul. För det första hör man inget när bilarna brakar förbi för det andra så kommer det in avgaser. Förhoppningen är att det ska bli lite svalare, Men det blir det inte. det är lika varmt som innan jag öppnade. Luften står still. Jag har fö en fin utsikt över stadens å och bort mot en grönskande park. Ser båtar som glider förbi, folk med hundar och ungar, det är grönt och lummigt. den här utsikten kommer ajg inte att ha om några månader. Det kommer jag att sakna. Det är näst sista dagen före semestern, i morgon ska jag bilen hit, dels för att packa med mig alla matlådor och annat som måste hem, dels för att busskortet går ut idag. I morgon ska vi fira på nåogt sätt. Döttrarna slutar sina sommarjobb, som pågått i tre veckor och jag har semester, det ska verkligen firas. Ovan en underbar sommarbild. God förmiddag//E