...Sedan har det gått så lång tid av mitt liv att jag blivit femtio år. Vet inte vad jag ska göra med bloggen här. Jag lägger väl ned på nåogt sätt, skulle vilja spara det här svamlet, men vet inte hur det i så fall skulle gå till. Idag vill jag åka till Katrineholm för att se hur det går för dottern där. Har fått en del sms så lite underrättad är jag. Ska försöka prata med ena dottern om vad hon anser om att ligga i bilen. I morgon är detta läger slut och vi ska hämta henne, men jag vill kolla lite också. Tre träningspass har de idag. Dottern som jag vill ska följa med och säkert gör det, ligger kvar hos en kompis. Känner jag henne rätt så sover de länge. Sedan skulle de på gym. Få se sedan. Igår fyllde kära svärmor 75 år. Det gick jättebra och var trevligt, ska väl höra hur hon mår nu. Samma dag så var den dottern som ska med till sin syster idag på beachhandbollscup i Örebro. Hon var så glad och sprallig när hon kom hem, de hade vunnit och hon hade spelat jättebra. Vad roligt för laget, nu när de ska köra igång med träningen igen. Jag var ju utbjuden på trevligheter i lördags, det var helt underbart trevligt. Fick lära mig om min stads paker, sedan blev det resturangbesök med underbart god mat även med LCHF. Efteråt gick vi hem till en av de vännerna, där hade de alla köpt en Italienska viner, vad gulligt av dem jag som gillar just de sorterna. Vinlotteriet brukar ju ha vinprovning iblnad, då vi samlas och smakar och jämför och diskuterar vinet, den dagen belv också en sådan tillställning. Det var jättetrevligt och överraskande. Jag kände där jag satt att det måste bli en fest, jag var övertygad om detta där och då. Ville ge igen til dem på nåogt sätt. ÄVen om jag inte vill fira mig själv em en vecka, så vill jag för dessa trevliga kamrater anordna ett perty och en fest med mat och dryck och trevligheter. Så det ska jag tänka när jag städar och håller på att stässla till fest. Inte förmig gör det utan för mina goda vänner och där hela min rara familj också ska delta. Igrå kväll eller i natt, när kl var två, vändes denna inställning till paniken igen. Jag vill inte ha nåogt kalas, jag vill inte städa som en galning, jag vill inte hålla på och fixa och greja så jag blir helt slut, jag vill inte laga maten och tårtorna, jag vill bara slippa allt det här med 50-årskalaset. Hjätslagen blev ddubbelt så många igen, då jag tänkte på hur stressigt det kommer att bli. Jag får ju inte stressa, då kommer de extrta slagen direkt. Till sist somnade jag, för att vakna några timmar senare av att åter igen tänka i positiva banor om mitt firande. Jag kommer ju inte undan det här, det måste bli så här, det får vara lite stökigt, det får bli som det blir. Nästa måndag får bli som det blir. Det är snart över ändå. God förmiddag//E