...och det är varken sorgligt eller tråkigt. Jag är så glad att jag tänkte om när det gällde kalaset. Att jag ordnade en fest var det bästa jag kunde ha gjort, både för kropp och själ. Det började redan sex i går morse, när ett tåget kom. Gratulationståget, de fyra barnen, maken och den äldsta dotterns kompis, kom in och sjöng: Vad är det för en da, e de en vanlig da? Nej, de e ingen vanlig da för de e mammas 50-årsda, hurra, hurra, hurra. En sådan morgon på den dagen sen, rosa champange, choklad, melon, ägg, smörgås med dekorationen 50 på, smörgås, kaffe. Det kändes plötsligt hlet underbarat att fylla femetio. Fina presenter, ett smycke av barnen som ska komma om någon vecka och andra både kloka och genomtänkta saker, presentkort på nya vigselringar av maken, som vi har pratat om det. Sedan makens gick sönder och mina växtes ur 1988, när äldsta dottern kom. Nu äntligen blir det av. Tänk vad jag har blivit uppvaktatad på denna födelsedag och alla som kom, barna, barnens goda vänner, mina och våra goda vänner, lillebror med hans rara familj och barnaskara, släktningar, barnas gamla "svärföräldrar", grannar. På förmiddagen kom mamma och svärmor. Telefonsamtal och sms kom vart efter. Det var få som kom på dagen men mot kvällningen kom det gratulanter i en strid ström. Blommor i mängd kom både med leveranser och med dem som kom. Smycken, vin, champange, choklad, upplevelser, kort och fint skrivna berättelser, hälsningar och andra fina saker. Tänk att de kom allihop och gratualerade den här gamla människan. Kökspersonalen som hjälpte till så bra, barnen, deras rara kamrater, syskonbarnen, maken, svärmor och min lilla rara mamma. Det var inte ett dugg sorgsamt, utan bara en stor glädjedag alltihop. Jag skulle vilja skriva om allt det där jag känner just idag men kan bara säga helt enkelt: Jag är så glad att jag har dem allihop, vem skulle jag vara utan alla dessa underbara människor.

Innan femtio är för alltid förbi så den här bloggen ska inte vara kvar längre. Så tack alla ni därute som följt med mig på den här resan. Det har varit så roligt att skriva om det ena och det andra under året som gått och jag vet att flera vill att jag ska fortsätta att skriva. Främst barnen, men även andra, så jag återkommer till den här sidan med en länk till en ny blogg, om och när det blir en fortsättning. Ha det bra allihop och tack så mycket för att ni var med!

Nu femtio......nu åker vi....................God kväll//E