...För det man inte dör av lär man sig något av. Vi var på väg till min mamma. Vid en korsning från en mindre väg till en större. Så skrek plötsligt en av döttrarna till, jag tittade upp och såg den blåa bilen som åkte förbi och pang så åkte vi en i den. Jag kände att ingen av oss gjort oss illa, jag tittade vad den andra bilen tog vägen, den snurrade runt på vägen bakom. Det var så hemskt alltihop. Det blev kaos och rörigt, barnen och farmor gick ur bilen och ställede sig i säkerhet, bilen stod ju mitt i korsningen ovh bilar hade svårt att ta sig förbi. Polisen kom när vi ringde dem, de vara så trevliga och rara, sa att det var tur att vi inte blivit skadade. Mannen i den andra bilen var så lugn. Jag är så tacksam att han höll fartgränsen, så det inte gick så fort. Det hade gått gått riktigt illa. Alla var vi omtöcknade och skärrade, men makens dotters man kom till oss och tog oss med till mamma. Maken var kvar och väntade på bärgning. Sedan hämtades han också till min mamma. Vi fikade och pratade om alltihop som hänt. Jag är så glad att vi sitter här helt som förut. Tänk, att på ett ögonblick kan allt vara förändrat. Tack gud. //E

...Det var våra kära vänner och barnens väns mor och far. Vad rörigt det där lät. men vi har i all fall fått haft dem här. Det var så treviligt och roligt alltsammans. Ser fram emot att träffa dem igen. Idag har jag för övrigt städat, handlat och och haft sovmorgon ända till 7:30. Det där jobbet jag sökte och som jag var på intervju för vet jag inte riktigt hur det gick, osäkert. Gick inte att utläsa något. Jag sände mitt sk CV och några rapporter som jag varit ansvarig för. I fredags bestämde jag mig för att jag säger upp mig och jag får det. Även om det är ett projekt på ett och ett halvt år. Det får bli en ändring nu. Jag måste chansa lite, jag måste våga hoppa, alltid landar man någonstans. Vi får se hur det går. Får besked nästa vecka. Vill likosm inte ringa upp min hemstads handläggargrupp och fråga om de behöver någon hälp. Jag känner att jag har passerat det där handläggarstadiet på kommunnivå. Det skulle kännas som att gå i barndom. Nej nu väntar vi istället på att makens yngsta dotter i första giftet ska få sitt första barn. Maken blir morfar och jag blir en slags extra vuxen, ytterligare en del av nätverket runt den lille, har förståndiga människor sagt mig när jag tagit upp frågan om min roll för den här nya lilla människan. Jag är glad för det. God natt//E