Direktlänk till inlägg 7 februari 2010
...För det man inte dör av lär man sig något av. Vi var på väg till min mamma. Vid en korsning från en mindre väg till en större. Så skrek plötsligt en av döttrarna till, jag tittade upp och såg den blåa bilen som åkte förbi och pang så åkte vi en i den. Jag kände att ingen av oss gjort oss illa, jag tittade vad den andra bilen tog vägen, den snurrade runt på vägen bakom. Det var så hemskt alltihop. Det blev kaos och rörigt, barnen och farmor gick ur bilen och ställede sig i säkerhet, bilen stod ju mitt i korsningen ovh bilar hade svårt att ta sig förbi. Polisen kom när vi ringde dem, de vara så trevliga och rara, sa att det var tur att vi inte blivit skadade. Mannen i den andra bilen var så lugn. Jag är så tacksam att han höll fartgränsen, så det inte gick så fort. Det hade gått gått riktigt illa. Alla var vi omtöcknade och skärrade, men makens dotters man kom till oss och tog oss med till mamma. Maken var kvar och väntade på bärgning. Sedan hämtades han också till min mamma. Vi fikade och pratade om alltihop som hänt. Jag är så glad att vi sitter här helt som förut. Tänk, att på ett ögonblick kan allt vara förändrat. Tack gud. //E
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
7 | |||
8 |
9 |
10 |
11 | 12 |
13 |
14 |
|||
15 | 16 |
17 |
18 | 19 | 20 |
21 |
|||
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
|