.....30 årig bröllopsdag. Hur är det möjligt egentligen? Så många år....Hur klarade vi det och vart tog alla åren vägen? Maken hade köpt en fin champagne och teaterbiljetter. Vi ska se Egenmäktigt förfarande. Jag har läst boken, jättebra och jag är så glad att jag ska se den med honom. Min älskade make. Som stått ut med mig i alla dessa år. Som vi har bråkat... som vi har hållit på.... och ändå. Vi står här tillsammans ändå. Jag älskar honom för allt han är, för att han alltid stått där bredvid mig. För den bästa pappan till barnen. För enkelheten och det rationella hos honom. Jag behöver väl det...jag är ju så grubblande, problematiserande, rädd, teoretisk, tänkande. Han tar livet som det är...God natt//E