Det har varit jul, nyår och idag sista aftonen på ett bra tag. Snart är min semester slut men innan dess ett barnbarns 4:e födelsedag. Dags att börja arbeta igen. Vill vara ledig lite till. Nu blir det hemmaarbete igen, trodde ett tag i höstas att nu var det över. Men smittan har aldrig varit större än nu. 28 personer på vårt regionsjukhus, förra veckan va det 9. Nej nu kan det komma till en när som helst. Bara att hoppas att de tre vaccindoserna kan rädda en för allvarlig sjukdom. Det kan gå.
Lite bilder följer här. //E

.....både ideellt och på jobbet i den lilla staden. Projektjobbet tar mycket tid och det ideella också. Hemma hinns inget med. Den nya tvättmaskinen t ex har jag inte tvättat i en enda gång ännu. Som tur var sa maken förut att det inte är förren nästa helg som en ska fixa med kransar och ljus till gravarna, till dem som inte finns med oss längre men som vi älskar och tänker på ändå. Satt i bilen hem från den lilla staden, som vi fö kallar "gruvan", och planerade när i tid jag skulle få in det. Men då hinner jag nog.
Nu t ex har jag precis vaknat på soffan efter att ha sovit ett par timmar och drömt en väldig massa. Så nu är det dags att göra sina kvällsbestyr och byta sovplats.
Kämpa på. Ljusglimtar finns det förstås. Det kan gå//E

.....från lite händelser av betydelse. Fö så har Buzzter och Özzten flyttat in. Två ljuvliga små kattpojkar.

.....va det igår. Barnbarnen var här, barna var här flera. Det va visserligen hejsan hoppsan från morgon till vargtimmen, men så härligt med folk i huset. De vuxna barnen och maken var på festligheter av diverse slag, vissa både dag och kväll andra på kvällen. Nattningen blev sen och morgontimmen tidig. Ett höstdygn precis som förr. God förmiddag//E

.....semesterögonblick.
Ja, det är så vi kallar dem maken och jag. Vi har semester, men det är ögonblicken på semestern vi räknar. Ögonblick av den där lyckokänslan som kommer till en lite då och då. Ni vet den känslan när man känner sig så tillfreds med livet. Den känslan stannar kvar någon sekund, ibland någon minut, men väldigt korta stunder. Men känslan är så påtaglig att man minns dem livet igenom. När barnen va små, var man mitt uppe i annat vardagsbestyr, och lika dant när en föräldrar behöver en mer än någpnsin tidigare, då vardagen rullar med insatser högt och lågt, då är det också sällsynt med det " helt tillfreds med livet" känslan. Men nu under semestern ska vi spana efter den här känslan och tänka till när den uppstår. Då sparar vi semesterögonblicken och tar fram dem då och då. Jag har redan sparat några så här i den första semesterveckan.
-När barnbarnen var här i lördags och vi lekte.
- När jag var med farmor och handlade så blev hon så upplivad av att träffa folk
- Nu när jag sitter på bussen mot den bästa staden och ska lulla omkring där och bara vara
-När nyaste lilla barnbarnet titta med sin vackra stora ögon på mig genom messagekontakten. Ja, det är vad jag samlar på, semesterögonblicken.
Det kan gå. God middag//E

....man behöver sitta stilla och bara vara i nuet och känna dofterna och allt det vackra i naturen. Syrenerna som blommar så vacker nu och vallmon,som har stora knoppar och som snart, alldeles snar slår ut. Så var det där ogräset. Massor i rabatterna, har ibte hunnit med alls detta år. Ikväll gjorde jag ett ryck och rensade en av de två rabatterna vi har fram till ingången av huset. Tog tid och kraft. Maken kom ut med en flaska bubbel och undrade om jag ville ta en rast. Så härligt, så vi satt oss bland myggen och njöt av både bubblet och dofterna i trädgården. I övrigt har vi tagit andra dosen vaccin. Jag fick frossa dagen efter och där sprutan togs på armen hade jag en rött märke. Maken kände ingenting. Men det gäller att vara försiktig ändå.
God natt//E

....är högt igen. Skulle göra uppföljning hur blodtrycket var. Nya vårdcentralen, har ju bytt nyligen för att följa läkaren som hjälpt mig i livet, som slutade där jag var listad och jag följde efter. Så nya våtdcentralens sjuksköterska tog blodtrycket på traditionellt sätt, på högerarmen dock. Nej jag kan intr höra hjärtat sa hon. Så hon prövade en digital apparat. Snabbt tog hon bort den från armen och undrade om jag inte känt av att jag hade jättrhögt blodtryck. Nej sa jag. Har du inte haft ont i huvudet sa hon. Jag måste gå och höra med en läkare sa hon. Ät Claes här då sa jag. Nej jag får prata med en annan sa hon och försvann. Nu är det kört tänkte jag. Stroke, akuten, vad händer. När hon kom tillbaks sa hon att jag nu skulle låna digital maskin och ta blodtrycket hemma, tre ggr/dag i 14 dagar. Kan man bara lämna över detta till mig?!
Men jag visste inte vad jag skulle säga om den manövern. Så jag åkte hem och testade, 157/105. Chockad, ledsen och förstörd. Måste sluta stressa. Behöver vara ledig, behöver släppa alla krav. Bestämde där och då att vara ledig, sjukskriva mig. Så jag pratade med mina kollegor och chef. Nu sjukskriven till på fredag.
Det kändes så bra så sedan dess har blodtrycket varit bra. Nu senadt 129/75.
Hoppas det blir bra och stabilt.
God middag//E

....och vi kan inte va ute i kylan. Så mycket som man längtar efter värme har man väl aldrig gjort. Om det bara vore lite varmare skulle vi kunna träffa folk. Maken och jag har i veckan fått första vaccindosen. Nästa blir först i juni. Vi hoppas kunna ett stort kalas på midsommar då. Lite glädje för att mor och svärmor har fått båda doserna och tid har gått efter sista, så idag träffades dom och spelade Alfapet och festade på smörgåstårta och cider. Det har inte umgåtts på långt över ett år. Visst sågs de en stund i julas i kylan utomhus och en gång här i mars när det var varm ute. Men idag var det en träff inomhus utan både munskydd och visir. Nu hoppas jag vårvärmen kommer snart. Längtar så mycket att träffa barn och barnbarn. God afton//E